Examynia

känns inte som att man kommer någonstans alls i livet...
man står här å trampar å de händer inget.. visst jag vet vad du tänker.. "gör något åt de då människa!!" vet att de är så du tänker.. å jag VET de själv att de är så.. men vad ska jag göra då?..
hur ska jag göra?
har säkert sagt detta förut.. men då lansle du inser hur stilla jag står å trampar..

jag vill ha ett eget drägligt liv..

med ett ordentligt jobb som skadan klarar av, kunna skaffa de där huset ute på landet/i skogen som jag så länge drömt om.. vill ha de tillsammans med den jag älskar.. för jag vill verkligen att de ska hålla mellan oss.. vill inte se att något kommer emellan oss.. du är den som jag så länge drömt om att jag vill dela mitt liv med.. skratt å gråt...i alla stunder.. visst kan man bråka å tjaffsa.. men de är viktigt att man löser de.. å visst är jag lite mer lättirriterad just nu.. men de ska försöka lösas inom kort.. men jag vet inte.. just nu känns de som att allt verligen står stilla..

å hästen står fortfarande stilla pga skada.. har ingen lust att åka till stallet alls längre.. jag vill bara att han ska bli frisk  nu så man kan sätta igång honom igen å få tillbaka hästkänslan.. den där friheten man har när man ä rute i skogen å känner alla dofter i näsan... saknar den! men jag hoppas att han är bra nästa vecka när veterinäran ska kolla på honom..