Examynia

varför är de så att man håller fast vid sitt gamla tänkande, gamla vanor?
är man rädd för att göra något nytt? eller är de helt enkelt för svårt att bryta sig bort från de man är van vid? från de som man blivit lärd eller itutad att de ska va trots att de egentligen är så fel?..
är de fel att bli itutad att man är värdelös å äckligt ful?.. men tänk om de är sant? eller är de bara folk/personer som är avundsjuka? som vill få en att tro att de faktiskt är sant..? eller är de faktiskti själva verket sant? jag vet inte.. jag vet vad jag trodde då.. men nu vet jag inte om jag direkt bryr mig.. visst många gamla saker å vanor sitter kvar inne i hjärnan å gnager.. de kan jag inte ljuga om... för så är de.. men jag försöker gå vidare.. men ibland när man behöver öppna käften å prata som mest så går de inte.. de blir stopp! de blir tyst! jag känner hur orden är påväg upp från magen upp genom strupen å ut på tungan.. men dom kommer inte längre.. de är som att.. som att de är ett klister på tungan där orden fastnar..dom fastnar där å går vidare upp till hjärnan istället.. där dom far runt.. å runt.. å runt.. helt utan mål.. helt utan att göra någon nytta.. för vad gör orden för nytta i hjärnan när man egentligen tjänar mest på att spotta fram dom ur munnen? Jag vet inte.. jag har ingen aning om hur jag ska få orden att komma fram heller.. har alltid varit så.. jag har hållt inne.. jag ska lyssna på alla andra jämt.. men när jag lyssnat klart å jag behöver lätta mitt hjärta.. då finns de ingen där som lyssnar.. vad ska dom med mig till när dom redan fått sitt sagt..? så då bestämde jag nog mig för att behålla problemen för mig själv.. varför belasta andra med mina tankar,känslor å problem när dom ändå inte vill lyssna?

men nu vet jag att du vill lyssna på mig.. att du vill att jag ska må bra.. å tro mig.. även om du kanske inte gör de.. så vill j ag kunna berätta för dig vad jag känner.. .hur jag tänker.. jag försöker att få bort klistret som jag har på tungan.. jag ska göra allt som står i min makt för att få bort de.. så jag kan öppna mig för dig..så att du ska få reda på hur mina tankar snurrar i mitt huvud.. hoppas bara att du kan stå ut med mig på vägen till mitt mål? hoppas att du kan älska mig trots mina fel å brister..?

för jag älskar dig..! å i mitt hjärta kommer du för alltid att stanna vad som än händer.. de kommer du inte ifrån!