Examynia

du vet hur de är eller hur? du vet hur de känns? du känner igen de där ekande tomma skriken? ensamhetens hål som växer sig stort å starkt? du vet exakt vad jag pratar om...du har åxå varit där.. alla har varit där..vare sig dom vill erkänna de eller inte..å har du itne varit där..så lär du nångång komma dit..komma till den där känslan av att de är nåt som saknas...man kan inte alltid ha allt..finns ingen som kan ha allt..finns alltid nåt man saknar..

de kan va kärlek..de kan va ett jobb å en karriär...de kan va den där bilen du så länge velat ha...man kan aldrig ha allt...för när du fått den där bilen så kommer de nåt annat du vill ha..de finns massor jag vill ha..men man inser snabbt att de sällan blir så..visst jag kan jobba för de så jag får de jag vill hajust nu..men sen då? sen när jag har de..å när de dyker upp nåt annat jag vill ha? de kommer alltid hålla på så..

jag vill ha den där närheten som så snabbt togs ifrån mig å som jag vet att jag behöver...behöver ha nån som kan döva mina skrik..min hjärna ropar "ge de lite tid, de kommer även till dig" men mitt hjärta skriker "ge dig inte till nån.. jag blir bara krossat igen".

jag vill få liv i fjärilarna i magen..vill känna dom flyga när jag möter ett par vackra ögon...vill känna gåshud när jag hör en underbar röst..vill känna värmen av en varm famn.. känna läpparna mötas av andra läppar.. känna saknaden när man längtar tillbaka till varandra.. vill höra orden som gör hela dagen underbar.. känna mig älskad å behövd..

frågan är vad man ska lyssna på...hjärnan...eller hjärtat?