Examynia

dagen som kanske inte varit så bra..

jag känner mig..
jag vet inte hur jag känner mig..
känner mig nog i vägen å påträngande på något sätt..
känns som att jag bara är där jag inte "borde" vara..
känns som att jag stör..
känns som att jag kanske vill lite för mycket..
känns som att jag kanske skulle backa tillbaka lite?
försöka att vara ett par steg bakom..eller åt sidan.. så man inte står där ivägen..

Vet att jag inte borde be om ursäkt.. SKA egentligen inte be om ursäkt för en sån sak..
men vad ska jag göra när de är såhär som jag känner?..

jag försöker att backa lite.. fixa utrymme för syre så att de går att andas...
jag gör mitt bästa.. gör mitt bästa för att få syret att komma fram å för att jag inte ska vara ivägen..
försöker att flytta på mig.. annars får man putta bort mig så att jag fattar att jag inte ska vara så nära..
tror att de är ett av mina problem.. jag vill vara nära.. antagligen lite för nära..
kanske för att jag aldrig fått känna den där riktiga närheten som jag kanske behöver efter alla svåra år..?

jag behöver dig..
nu när jag fått vara dig nära vet jag inte vad jag ska ta mig till om jag skulle förlora dig.. då går jag under.. men jag måste samtidigt försöka förstå att du kanske inte behöver den närheten som jag behöver å måste acceptera att man är olika..  jag accepterar å respekterar de.. å jag gör mitt bästa för att hålla mig på min kant å hålla tillbaka.. de är inte lätt..men gör iallafall mitt bästa..

de är konstigt hur mycket tankar som flyger runt i huvudet tack vare att man vaknar upp till en dålig dag..