Examynia

just nu så har jag en stoooor känsla av värdelöshet över mig... vet inte varför men kanske är de så att man är just värdelös?" nääääää" säger ni "de är du verkligen inte du är bra på så mycket å är värdefull" men tyvärr så spelar de ingen roll vad du säger. för jag känner mig värdelös ändå..

 

de är väl ingen som behöver mig..? ingen som behöver mig till nånting alls... för alla klarar sig egentligen själva.. eller på en arbetsplats så går alla att ersätta.. just på jobbet är man behövd men om du av nån anledning skulle sluta så går du att ersätta..

 

nu har ju inte jag ens nåt jobb så är inte behövd där heller.. vet inte om älskling behöver mig.. känslomässigt kanske men inte till nåt annat.. han är självständig på klarar sig ju själv.. just nu känns de bara som att jag är en börda för honom.. han har sitt, sitt jobb å sina utbildningar.. å de är klart han ska få göra sitt de säger jag ingenting om absolut ingenting.. men visst känns de.. visst känns de att jag inte har nåt.. vet inte ens vad jag vill... han vet precis vad han strävar efter.. men jag har ingen som helst aning alls.. känns mest som att jag står ivägen å stampar å viskar lite tyst "jag står här å jag vill ha lite uppmärksamhet jag åxå" men jag viskar bara så att de inte hörs. så att jag inte är ivägen.. för jag har ingenting att komma med.. har ingenting att säga egentligen. för jag vet ju ändå inte vad jag vill.. vet bara att de är dags att jag kommer på vad jag vill.. men jag vet ju inte!!! hur ska jag komma fram till nåt alls.. eller okej jag vet att jag vill ha ett jobb å självklart så söker jag jobb  när de finns nåt som jag har minsta lilla chans att få.. de är ju självklart jag gör de! men kanske måste komma på nåt annat medans jag söker dessa få jobb som finns å de är DÄR jag inte vet...

 

vet inte riktigt.. känner att allt är i en enda röra.. dagarna har sin gilla gång.. vaknar.. stallet.. rider lite.. städar lite.. kollar tv.. datorn.. tvättar lite.. funderar på vad man ska laga för mat...lagar maten.. pratar en stund med sambon.. sover.. äter..(knappt) skiter ... pissar.. tänker MASSOR! för de har jag mängder med tid till.. nångång träffar man nån som man kan umgås några timmar med så tiden går lite fortare.. ja så ser dagarna ut..

 

jag vill vara så mycket mer än detta.. men vet hur jag ska bli mer.. vet inte hur jag kan bli nåt annat.. detta är den personen  jag känner till .. som jag känner både innan å utan.. som jag vet hur hon reagerar.. hur hon menar.. hur hon tänker å pratar.. detta är JAG men de är åxå detta jag vill ändra men inte vet hur jag ska göra.. skaffa hjälp med de kanske? finns de hjälp att få ens?.

 

jag vill vara så mycket mer.. frågan är bara om jag kan..